Skönheten

Hej!

Har haft en del för mig sedan i fredags då vi var och progtestade Sheila på Malmö Djursjukhus. Sheila skötte blodprovet hur snyggt som helst och veterinären ringde en timme senare. 

Sheilas progesteron hade precis börjat stiga, vilket betyder att hon troligtvis förlöpt ett litet tag. Veterinären bedömde det däremot som att hon kan börja höglöpa i princip närsomhelst och tyckte därför att vi borde ta ett nytt blodprov imorgon (måndag) så att vi prickar in rätt dag med parning.

Jag själv börjar mer och mer misstänka höglöp då blodet gått över till mer halmgul färg och med tanke  på Sheilas ständiga rymningsförsök. Det blir endast koppelpromenader nu mera till Sheilas stora förtret. 

I torsdags fick Sheila en makeover, man måste ju vara snygg när man snart ska på dejt ;-)

Efter 3 timmars trimning, plockning och klippning så bar det ut i det vackra vädret med kameran i högsta hugg! Här kommer resultatet:

Mattes skönhet <3

Paniken som uppstår

...när man upptäcker blod i en säng där Sheila sov för 7 dagar sen!!!

Inatt sov Sheila och jag hos min kompis Ottilia på Ribersborg för att ha lite närmare till jobbet. Igår när Sheila och jag efter lydnadsträningen kom hem till Ottilia så gjordes upptäckten. Gammalt blod i Ottilias säng, både vid fotändan och vid kudden, Sheilas favoritplatser med andra ord. 

Sheila och jag var senast hos Ottilia förra helgen, alltså ca 6-7 dagar sen... Detta betyder att Sheila antingen börjat löpa då eller tidigare!! Imorse var jag uppe med tuppen och ringde Malmö Djursjukhus 08.00 för att boka tid för ett internt progesterontest. Internt betyder att proverna inte behöver skickas iväg och jag får reda på svaret med en gång och slipper vänta tills imorgon, skönt!! 

Som det kan bli. Men vilken tur att vi upptäckte det i tid! Förhoppningsvis. Usch nu blir jag nervös. Nu får jag skriva om något annat!

Igårkväll körde jag till brukshundklubben för att träna lydnad med Sheila. Vi skulle egentligen tävlat imorgon på vår hemmaklubb men så blir det inte pga löpet. Inte mig emot, man vet aldrig vad en löptik kan hitta på ;-) Träningen gick iallafall jättebra, Sheila klarade rutan helt klockrent på första försöket och sen struntade vi i att träna det. Har börjat träna mycket kortare och mer intensiva pass då passar Sheila bäst.

Apporteringen går trögt. Sheila är rätt "otaggad" på apportbocken och gör det för att hon måste i princip, till skillnad från alla andra moment som hon gör med ren och skär glädje. Jag antar att hon förknippar apportbocken med traggling, det blir lätt så.. Detta betyder att vi endast tränar apporten tills hon gör rätt och sedan så har jag börjat gömma apporten bakom träd och buskar, det tycker Sheila gör det hela liiiite roligare :-)

Charmig bild på Sheila 9 månader :-)

Håll tummarna för oss idag!

Sheila och Sanna

Progesterontest

Godmorgon!

Hoppas att alla mår lika bra som jag idag. Eller... tror förresten inte det är möjligt ;-)

Sheila började ju löpa för två dagar sen och matte går på moln. Tror inte ni förstår hur länge jag längtat och väntat på att dagen för löp skulle komma! Jag har tillochmed gett Sheila E-vitamin (vetegroddsolja) i en månads tid för att påskynda det hela lite. Kanske hjälpte det trots allt?

Dagen innan löp (måndag) så tog vi i vanlig ordning en runda på limhamnsfältet och då fick jag egentligen svaret jag väntat på, med tanke på alla sugna hanhundar... ALLA hanar vi gick förbi suktade (bokstavligt talat) efter Sheila. Tillslut var hela fyra hanar efter henne SAMTIDIGT. Det var tillochmed två grabbar som inte ville "dela med sig" av den aromdoftande tösen (Sheila).

Lite jobbigt tyckte Sheila det var i stundens hetta, då det var fyra hanar uppe i rumpan på henne samtidigt. När de bara var en åt gången så var det mer okej, då ställde hon mer än gärna upp sig för hannen i fråga ;-)

Ni som läser den här bloggen känner med all säkerhet redan till våra valpplaner, att Sheila äntligen ska få bli mamma.

Men, som de flesta redan vet, så står det inte skrivet i sten precis, att det faktiskt blir valpar. Vissa saker kan man helt enkelt inte påverka, däremot så kan man fastställa att parning faktiskt sker på den RÄTTA dagen då tiken har den rätta mängden progesteron. Hur vet man då detta?

Det finns olika sätt att fastställa vilken dag som är bäst för parning, men progesterontestet är dock det allra säkraste. Så, vad är ett progesterontest egentligen?

Det är ett blodprov som tas hos veterinären ca 5-7 dagar in i löpet,  och som sedan skickas iväg och progesterontestas. Dagen efter får man (förhoppningsvis) reda på vilken dag tiken är som mest fertil, och har mest progesteron i kroppen. Därefter bestämmer man vilken dag som är lämpligast att bege sig till hanen.

Jag kan knappt förstå att jag nästa vecka ska para min älskade, fantastiska Sheila. 

Jag kan knappt ens begripa att hon kanske, om lite mer än två månader har en kull valpar som JAG ska hjälpa till världen, förse med näring och älska mer än livet självt. 

Detta är en dröm som jag haft så länge jag kan minnas, och jag hoppas så innerligt att denna dröm nu kan gå i uppfyllelse. 

Sheila 6 veckor gammal

Den bästa glädjen -efter bad!

Viltspår är det bästa som finns!

Därefter kommer lydnad... med matte!

KÄRLEK

Sheila och Sanna

ÄNTLIGEN!!!!

Ja, idag säger vi ÄNTLIGEN till att Sheila börjat löpa!!! Vilken glädje det är för matte och alla runtomkring oss som så ivrigt frågat och frågat om hon inte börjat löpa än ;) 

Imorgon är det dags att ringa den vackra grabb Sheila snart ska gå på dejt med. Fortsättning följer........ ;)

Österlen

Hej allihopa!

I skrivande stund är jag och Sheila i vår stuga utanför Brösarp på Österlen. Vi har det garanterat jättebra och går mååånga långa rundor i skogen tillsammans. Så att ni slipper vänta på uppdatering så har jag tidsinställt detta inlägg, hoppas det uppskattas!

Eftersom bilder lite är vår melodi så är det just det som ni får NU -enjoy!

När vi kommer hem från Österlen så är kameran fulltankad med nya fina skogsbilder - såklart!

Lots Of Love!

Sheila och Sanna

Lydnadsträning

Goddag goddag!

Igår var det, efter ett 2-veckor långt uppehåll, äntligen dags för lite lydnadsträning igen! Denna gång tillsammans med vår tävlingslydnadsgrupp som hålls på måndagar nere på Malmö Brukshundklubb. 

Vi började med en platsliggning som gick hur bra som helst. Det grämer mig att jag glömde kameran hemma då det såg så roligt ut med sex schäfrar och en liten cocker däremellan ;-)

Efter platsliggning blev det lite passivitetsträning för Sheila, då jag lovat att kommendera  Berith och Yazzi som snart ska tävla i lydnadsklass II. Det kommer att gå så bra så, det kan jag (nästan) sätta min hand på! Därefter var det min och Sheilas tur att bli kommenderade.

Fritt följ: Felfritt med kontakten och farten, det enda jag ska tänka på är att gå lite rakare :-)

Läggande under gång: Felfritt

Inkallning: Go fart! Hon är ju nästan lika snabb som schäfrarna nu ;-)

Sändande med ställande (rutan): Gick idag hur bra som helst, utan några hjälper!

Apportering: Tränar det hemma tills hon är helt hundra :-)

Fritt hopp över hinder: Jag måste ställa mig lite närmre mitten av hindret så att Sheila inte råkar smälla i med svansen. Ni vet -glada cockrar med mycket svansvift, lätt hänt ;-)

Fjärrdirigering: Felfritt (extremt taggad!)

Jag är väldigt nöjd med vårt träningspass idag, det var över förväntan då vi inte tränat på ett par veckor. Sheila visade verkligen hur taggad hon var genom att blixtsnabbt utföra allt hon skulle -känns så kul!

Här kommer några bilder från lite rutan-träning vi körde häromveckan:

"Kom igen matte, skicka mig då!"

Kärlek till alla som läser detta!

Sanna och Sheila

Fredag och limhamsfältet

Inlägg som skulle kommit upp i fredags ;-)

Hej du underbara fredag!

I skrivande stund sitter jag på mitt, utan att underdriva, underbara jobb. För er som inte vet så jobbar jag deltid som receptionist på ett företag som heter Minc, och det är precis lika glassigt som det låter. Dessutom älskar jag att träffa människor, i synnerhet om de är glada, och det är just Det som de flesta är på mitt jobb! De förgyller faktiskt ens dag, särskilt en fredag som denna, då alla är lite extra glada också ;-)

Så vad händer på hundfronten?

Min bästa kompis har nyligen flyttat till Ribersborg i Malmö och det är också här som jag och Sheila spenderar mycket av vår tid. Det är nämligen så fantastiskt så att hon bor precis vid limhamsfältet och VATTNET. Ni förstår ju själv. Sheila och vatten alltså, behöver jag säga mer?

Inte nog med detta, limhamsfältet kryllar ju med hundar i alla möjliga utseenden, storlekar och raser.
En rolig grej med just det här med raser är att Sheila dras väldigt mycket till hundar med likt utseende. Hon går mycket hellre fram till t.ex. en Field spaniel eller en Engelsk cocker spaniel än till en schäfer. Och favoriten är ju, såklart, hennes egen ras, Cocker spanieln. De nästintill rusar hon fram till så fort hon får en i sikte ;-) Någon annan cockerägare som känner igen sig?

Detta hände faktiskt bara häromdagen när Sheila fick syn på en söt liten cockerflicka och glatt sprang fram och hälsade. Detta var inte vilken tik som helst utan faktiskt en släkting ifrån Kennel Samulett's!
Samulett's är för er som inte vet, våran uppfödares (Birgitta på Kennel Cockett) dotters.

Sheilas mamma, Candy, är då farmor till lilla Snöret som vi träffade. Snöret är efter Samira, en otroligt söt, röd, liten cockerflicka ifrån Kennel Cockett. Henne har vi träffat många gånger :-)

Sheila och Snöret hade hur kul som helst i vattnet, tyvärr fick jag ingen bild på det då det gick allt för fort! Men en film på Sheila i vattnet kan jag iallafall bjuda på :-)

och så lite bilder från limhamsfältet........

Sheila och en charmig beundrare

Kul med stora ras-kontraster ;-)

Sheila i sitt rätta element!

Trevlig helg!
Sanna och Sheila